I och med ett offentligt ställningstagande i den grundläggande filosofiska frågan om vad som är den ursprungliga, yttersta orsaken till, samt den med orsaken sammanhängande logiska meningen med hela verksamheten, skapelsen som vi är i; löser vi knuten som blockerar vår förståelse av verkligheten, oss själva och varandra. Ett enda antagande om bakgrunden som stämmer överens med alla våra erfarenheter och de upptäckter som man inom vetenskapen kommit fram till räcker och en omdanande transformation av omdömet sätter igång och som med sin naturliga återkoppling gör att vi upplever oss i grunden förstådda och kända i en gemensam enighet. Antagandet är enkelt och för alla lika självklart tillgängligt; allt som behövs är att vi intresserar oss för det behov som vi har av att filosofiskt förstå bakgrunden och svarar på frågan “Varför” som ifrågasätter tillvarons bakgrund, dess orsak och mening, och förverkligar det naturliga intresset som barnen spontant visar i och med inlärningen av språket och allra helst då vi lär oss begreppet »varför« och börjar fråga efter orsaken till och meningen med en verksamhet. Behovet av förståelse är det behov som vi i grunden har och är medvetandets enda egentliga behov som varje medvetet väsen är intresserad av att tillfredsställa, både för helheten och delen. Resten av behoven tillkommer för att tekniskt kunna lösa medvetandets behov av att känna sig förstådd och älskad och leva tillsammans i en tillfredsställande kärleksfull gemenskap. Antagandet om att vi är inbäddade i helhetens existens, att vi är en likasinnad medveten del i helhetens oförändrat bestående vara, i helhetens kropp, i verkligheten, som i sig själv har egenskapen att vara om sig självt medveten, där helheten förstår och rår över hela sin existens och har endast sina medvetna delar som helheten både förstår och älskar och för att känna sig känd och älskad av sina delar sätter sig helheten i rörelse som övergår i en verklig men illusorisk existerande sakförhållande i ett avstånd vilket löser det tekniska kravet på perspektiv som krävs för att vi delar ska kunna förstå och älska hela situationen i helheten och med hjälp av en egen bildande kropp själva kunna vara verksamma i ett fritt utrymme, dels för att lösa de praktiska behoven i skapelsen, men ytterst för att lösa det nödvändiga, frivilliga behovet av att förstå, älska, bli förstådd och älskad; och gemensamt känna tillfredsställelsen i det vi kallar för hel fri kärlek. För detta enda enkla antagandet om helhetens existens som yttersta levande orsaken har vi i språket ordet Gud och det antagandet samt att vi konsekvent räknar med självklarheterna i tillvaron är allt som behövs när vi prövar antagandets hållbarhet.
Tankar kring människans förhållande i naturen och den klyfta som har uppstått till naturen. Med ett tänkande som baseras på medvetandets behov av att förstå verkligheten som vi ingår i och att själv känna sig förstådd och älskad som den likasinnade medvetna delen i helheten, så kan vi komma tillrätta med grundproblemet bakom det typiskt mänskliga beteendet som skapar ett avstånd till att vara en del i naturen. Genom att korrigera antagandet om den i grunden icke levande verkligheten som togs i samband med anammandet av naturvetenskapens tillvägagångssätt på 1600-talet så kan vi bryta dagens sätt att bete oss och vända så att ett alternativt beteende växer fram. Med antagandet om helhetens existens och den i grunden levande verkligheten så kan vi tillsammans komma tillrätta med vår förståelse av verkligheten och därmed oss själva och varandra. Vi löser på så sätt den dubbla, tudelade identitetsfrågan om dels helhetens identitet såväl som delens, alltså vår, identitet. Alla kan aktualisera intresset för grundfrågan och i den egna medvetenheten om helheten pröva teorin om den existerande helhetens hållbarhet genom att räkna med de befintliga självklarheterna, axiomen som finns i tillvaron. Genom att räkna med det för alla lika klara och tillgängliga utgångsläget och perspektivet på tillvaron så uppstår ett därtill sammanhängande ställningstagande. Då bryts den idag allmänt utbredda bristen av filosofisk förståelse av verkligheten, den ursprungliga orsaken och sammanhängande meningen med den yttersta orsakens, varats, helhetens verksamhet och meningen med livet kan därmed förstås. Ett ställningstagande som förvandlar vårt sätt att värdera, förvandlar vårt omdöme och det därpå sammanhängande beteendet som grundar sig på den gemensamma erfarenheten av att existera, att vara ett om sig självt medvetet väsen, en del i en helhet, som är förbunden med den tillhandahållna kroppen med ett perspektiv på övriga kroppar och med full möjlighet att förstå helhetens existens och varandra.