Den här texten belyser människans tidlösa behov av att förstå den ursprungliga orsaken till och därmed meningen med hela skapelsen som oavbrutet bildas vilket är förutsättningen för att förstå sig själv i relationen med den levande verkligheten existens, helheten, som vi är en självklar medveten del i. Genom att hålla självklarheterna för sanna, alltså aktuella, kan vi enkelt tillfredsställa medvetandets behov av villkorslös, fri, odelad, hel kärlek. Genom att lösa människans typiska fråga om identitet kan vi lämna den meningslösa JAG-identiteten som vi försätter oss i och utgör roten till människans misär; något som uppstår då vi saknar förståelsen av att vi är ett om helheten medvetet väsen och därmed förstår den levande medvetna verkligheten.
Tankar kring människans förhållande i naturen och den klyfta som har uppstått till naturen. Med ett tänkande som baseras på medvetandets behov av att förstå verkligheten som vi ingår i och att själv känna sig förstådd och älskad som den likasinnade medvetna delen i helheten, så kan vi komma tillrätta med grundproblemet bakom det typiskt mänskliga beteendet som skapar ett avstånd till att vara en del i naturen. Genom att korrigera antagandet om den i grunden icke levande verkligheten som togs i samband med anammandet av naturvetenskapens tillvägagångssätt på 1600-talet så kan vi bryta dagens sätt att bete oss och vända så att ett alternativt beteende växer fram.